År 1871 kom insektsforskaren Hjalmar Stolpe (1841-1905) till Björkö i östra Mälaren för att undersöka den ovanliga förekomsten av bärnsten. Han upptäckte snart så många fornlämningar att han började gräva provgropar och göra borrhål i Svarta jorden. Under åren 1872-79, 1881, 1888-90 och 1895 undersöktes 3000 kvm av Svarta jorden, (resterna av staden) och cirka 1100 gravar i gravfälten runt omkring, brandgravar och skelettgravar. I brandgravarna (en jordhög över en stenpackning som lagts över platsen för likbålet) var smycken och gravgåvor till största delen förstörda. De flesta dräktfragment hittades i rika skelettgravar med mycket metall. För att textilier ska motstå förmultning i vanlig jord bör de ha kontakt med silver-, brons- eller järnföremål, eftersom korrosionen har konserverande effekt.

Textilforskaren Agnes Geijer (1898-1989) gav sig under 1930-talet i kast med att analysera och konservera textilier i Stolpes fynd. Det var fragment från de cirka 140 skelettgravar av 163 i Birka vilka, på grund av dräktspännena, tolkats som kvinnogravar. 1938 publicerades materialet som hennes doktorsavhandling: Die Textilfunde aus den Gräbern (Birka III). Agnes Geijer koncentrerade sig på det textiltekniska området, material och tillverkningsteknik. Inga Hägg tog itu med den dräkthistoriska analysen i sin doktorsavhandling, presenterad år 1974, Kvinnodräkten i Birka - Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet.

"Också bondhustruns hängselkjol var oftast av ylle i diamantkypert eller ripsartad tuskaftsväv med band- eller prydnadssnodd längs sömmar och fållkanter. En särk eller undertunika bars under hängselkjolen. Den kunde vara både av fint ylle och av linne i tuskaftsbindning . Utanpå särk och hängselkjol hade hon vanligtvis en kyrtill (kjortel), dvs en övertunika som var öppen framtill på samma sätt som en modern kappa. Den kunde vara av diamantkypert men också ofta av diagonalväv.

Tillsammans med övertunikan eller i dess ställe bars en varm sjal av ylle i någon kypertbindning, vanligtvis diamantkypert eller diagonalkypert. I stort sett består alltså den välbärgade bondhustruns dräkt av samma plagg som den förnäma hovdamens. Skillnaden ligger i första hand i materialen och i dräktens spänneuppsättningar.

Bondhustrun hade inga hela plagg eller prydnadsdelar av siden i sin dräkt och inte heller brickband med inslag av ädelmetalltråd. Men linne, som i Skandinavien fortfarande under vikingatiden hörde till de exklusivare textilmaterialen, användes alltså också i denna mer anspråkslösa dräktvariant. En huvudbonad hörde till den furstliga kvinnodräkten men saknas i bondhustruns dräkt av fynd och samtida dräktbilder att döma. Medan jarlens hustru klädde sig i pälsbrämad övertunika, prydde bondhustrun kanterna på sin tunika med ’’pälsimitation’’, färgad kypertväv med lugg."
 ur Vikingatidens kvinnodräkt av Inga Hägg i Historiska Nyheter / Livet i Birka, 1996.

Särk
Hängselklänning
Livrock, tröja, mantel
Huvudbonader
Brickband
Smycken

Litteratur:
Ambrosiani, Björn & Ericsson, Bo G: Birka - vikingastaden, del 1-4 (1991-1994)

Geijer, Agnes: Die Textilfunde aus den Gräbern (Birka III) (1938)

Hägg, Inga: Kvinnodräkten i Birka. Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. AUN, Uppsala 1974. Länk till Uppsala Universitets boksida.

Historiska Nyheter: Livet i Birka
Statens Historiska Museums tidning Historiska Nyheter "Livet i Birka" 1996.

Vikingatidens ABC (1995)

Länkar:
Historiska världar
Nyrekonstruerade mans- och kvinnodräkter. Med mönster.

Viking Resources for the Re-enactor
Carolyn Priest-Dormans (aka Thora Sharptooth) artiklar om dräkt mm.