Brickvävning har förekommit i Orienten, Egypten och över hela Europa. Några av de äldsta nordiska fynden kommer från Norge och tros vara från romersk järnålder.

"Från att vara en konstruktivt nödvändig begynnelsebård till en tyngdväv (som i fyndet från Tegle) utvecklas den till en dekorativ bård runt styckets kanter som i Torsbergsmanteln. I norska och norrländska gravfynd från 5. och 6. århundradet (Snartemo, Evebö, Högom, Norrala) har bevarats breda, mönstrade band, individuellt utförda arbeten i en högt uppdriven teknik. Något senare exempel är kända från Danmark och Finland. Utan tvivel är alla dessa av nordisk tillverkning.

Av helt annat slag är de brickband av silke med effektinslag av draget guld eller silver som i rikliga mängder förekommer bland fynden från vikingatidens Birka - i inte mindre än 60 gravar, många gånger i flera varianter. Då jag på 30-talet höll på med bearbetningen av detta material antog jag, att dessa band tillverkats här i landet. Bland annat på grund av den överlag så enhetliga och höga kvaliteten har jag emellertid senare blivit alltmer övertygad om att alla dessa band via de ryska handelsvägarna importerats från Orienten, i likhet med så mycket annat material bland dessa fynd."

"Till den förnäma kvinnodräkten hörde också här en över- och en undertunika, ofta av finaste diamantkypert. Den fina övertunikan, öppen fram och med applikationer av siden, kan påvisas i närmare ett 30-tal (40%) av Birkas kvinnogravar med bevarade textilier och undertunikan med brickband i 23 gravar. Brickbanden har inslagstråd av silver som framställts på så sätt att man i flera etapper drog den mjuka metallen genom successivt allt mindre hål i ett s k tråddragnings-instrument. Den färdiga tråden i Birka har en diameter av 0,15-0,30 mm. Huvudbonaden var av samma exklusiva material."