Bruket att bära huvudbonad är uråldrigt. Man bär det av många anledningar; som skydd, visa status, värma huvudet, religiösa/politiska skäl, för att öka bärarens längd, eller för att dölja hår eller bristen på hår. De avbildningar som finns av vikingatida människor/gudar, på bland annat run- och bildstenar, visar ofta män med toppig mössa (eller hjälm?) och kvinnor med håret lagt i en knut med nedhängande svans eller möjligen fläta.

I den isländska Rigsthula (nedtecknad under tidig medeltid) nämns huvudbonader hos tre kvinnor i olika samhällsklasser; Edda "med åldrigt huckle", Ammas "Klädsel var på huvudet" och Moder som "Satte duk högt på huvudet".

Slöja var ett modeplagg hos högättade kvinnor, som den frankiska kungagemålen Arnegunda (senare hälften av 500-talet) och den norska "drottning Åsa" (Osebergsgraven,cirka år 834). En huvudbonad hörde till den furstliga kvinnodräkten men saknas i bondhustruns dräkt av fynd och samtida dräktbilder att döma, skriver Inga Hägg i Vikingatidens kvinnodräkt. I utgrävningar av vikingatida lager i York och Dublin har hittats hättor av siden (Coppergate/York) och ylle (Dublin).

Källor:

Die Textilfunde aus den Gräbern (Birka III) av Agnes Geijer 1938

Vikingatidens kvinnodräkt av Inga Hägg i Historiska Nyheter: Livet i Birka 1996.

Länkar:
Viking Answer Lady
Embroidered Linen Headdress