Vad är bildväv?Bildväv är ett gemensamt namn på dekorativa vävnader i olika tekniker och material.Vikingatida bildvävnader
Medeltida bildvävnader
Gobeläng är ett begrepp som har sitt ursprung i tapetverkstaden Les Gobelins i Paris, (grundad år 1667). Mönstret vävs i mindre partier och lodräta linjer vävs som öppna slitsar som efteråt sys samman. Färgschatteringar kan göras mycket naturtroget. Vävs med avigsidan vänd mot vävaren. Flamskväv och gobeläng vävs traditionellt i stående vävstol, men numera även i vävram. Litteratur:Vävteknik, (hylla Qccb på biblioteket):
|
| Alltjaldat med steinum klaedum. "Klätt med målat linnetyg". Bayeuxtapeten, Baldisholtapeten, Överhogdalsbonaden och Skogsbonaden. Kärt barn har många namn. För den nutida svensken är en tapet ett papper i tiometersrulle med tryckt mönster som man klistrar upp på väggar för att försköna dem, och gobeläng är en vävd bild som hängs upp på väggen. En bonad är idag en liten långsmal pappersaffisch eller ett korsstygnsbroderat tygstycke med jultomtar eller påskkycklingar på.
Ordet tapet kommer ifrån latinets tapetum som även kan betyda täcke. I isländska sagor och inventarier för kyrkor finns tapeter och bonader omnämnda på många ställen, men de kan ha flera betydelser.
Bonad: något som hör till en bostads-, ett skepps inredning - och dylikt, men även till en persons utrustning, utstyrsel, klädebonad, dräkt, ornat. (Det norska ordet bunad står för folkdräkt.) Bonader för inredning kunde vara broderade, (Bayeuxtapeten) vävda (Baldisholtapeten, Överhogdalsbonaden, och Skogsbonaden) eller målade. Bland inventarier i Gripsholms slott år 1548 nämns en "Flamsk Bonadtt medtt Tobie Historie".
Tapet, eller täpete, är bonader, men står också för sängutrustning. Under medeltiden skrevs det även som täpädi-bonahd. Europas tapetkonst har sitt ursprung i Egypten och Orienten, men lusten och tekniken att utsmycka vår omgivning är äldre än så. Den äldsta bevarade fragmentet av en bildväv i Europa är en ylleväv från 700-talet, funnen i närheten av Arras i norra Frankrike. I skeppsgraven i Oseberg i Norge framgrävdes 1904 bildvävsfragment. Bilderna är små och detaljrika, men svårtolkade. Det är ett myller av människor, hästar och vagnar som rör sej framåt. Osebergsgravkammaren har dendrokronologiskt daterats till år 834.
Margareta Nilsson 2003
Litteratur:
Länkar:
|
Uppdaterad 6 juni 2008