Livrock - tröja - mantel

När det är någorlunda varmt ute klarar man sig bra med särk, tunika och hängselklänning. Under senvår och tidig höst sveper man om sig en enkel sjal av ylle eller en rektangulärt mantel. Men när det blir riktigt kallt ute, då vill man ha en varm rock!

"Exemplen från skilda håll i Europa utanför Skandinavien - det anglosaxiska England, Frankerriket och Polen - visar, att tunikan och livrocken nu liksom tidigare utgjorde två av huvudplaggen i kvinnodräkten. Manteln tycks överallt ha varit ett extraplagg, som anlades under särskilda omständigheter."
Inga Hägg: Kvinnodräkten i Birka

Kappa/livrock/tröja i Birka
"I åtskilliga gravar finns rester av en tröja, som burits över kjolen. Den var av ylle, samma fina importvara som tidigare, och var försedd med applikationer såsom sidenremsor eller mönstervävda band. Tröjan hade en mycket vid öppning mitt fram, som hölls till över bröstet med dräktens tredje spänne. Spännets nål var trädd genom öglor av textilt material, vilka satt fastsydda i plaggets båda framkanter."
Inga Hägg: Kvinnodräkten i Birka

Mantel
"Till kvinnodräkten hörde även en mantel. Materialet i den förefaller att ha varit mera varierande än ifrågaom de övriga plaggen. Möjligen har en del av mönstervävarna från gravarna varit mantlar. Några gånger ser det ut som om manteln arrangerats med hjälp av dräktens tredje spänne, vars nål då stuckit direkt igenom tyget, som i dessa fall är av något grövre och enklare kvalité än genomsnittet. Antagligen har manteln arrangerats utan spänne i en del gravar, men det kan inte säkert påvisas. I några av de fall, då en grav innehållit fem spännen, verkar det klart, att det femte spännet hört till manteln. Det finns slutligen vissa antydningar i materialet om att päls av mård, bäver och ekorre skulle ha använts som prydnadsbräm och kanske t.o.m. som självständiga plagg i kvinnodräkten."
Inga Hägg: Kvinnodräkten i Birka

Järnåldersmode
"Textilmaterialet i många av dräktens livplagg är, har det visat sig, sannolikt tillverkat på främmande ort och för en del av plaggen gäller, att de förts in i färdigsytt skick. De främmande dräktdelarna och det importerade textilmaterialet vittnar om en synnerligen intensiv påverkan utifrån på dräktskicket. De främmande inslagen förefaller till och med att vara så utpräglade, att man skulle kunna fråga sig, om inte hela dräkten, med dess olika delar, är resultatet av ett främmande inflytande. Den frågan har det inte varit avsikten att penetrera här. Den kortfattade genomgången ovan av det samtida dräktskicket i de tongivande kretsarna i Europa kan dock i någon mån belysa birkadräktens ställning. Av jämförelsen framgår, att kvinnodräkten i Birka så vitt det kan bedömas anpassar sig efter det mode som rådde, framför allt vid feodalhoven. Särk, tunika och tröja har sina motsvarigheter på kontinenten och i England. Det är också tydligt, att dessa plagg - i likartat men även i enklare utförande - funnits åtminstone från 500-talet både på kontinenten och i Skandinavien. På båda håll finns manteln. Intressant är, att den i jämförelsematerialet tycks ha karaktären av extraplagg, vilket ser ut att stämma med den bild, som birkagravarna ger. Den anknyter samtidigt direkt till det äldre dräktskicket i Norden. Pälsen, som lämnat ytterst få och därtill svårtolkade rester i Birka, förekommer - som det ovan sagda visar även på andra håll i Europa, men åtskilliga nordiska fynd vittnar om att pälsen, som helt plagg måste ha hört till dräkten sedan äldsta tider."
Inga Hägg: Kvinnodräkten i Birka

"Dräkten vid det frankiska hovet under 800- och 900-talen finns skildrad på flera ställen i krönikor och i bildkonsten. Kvinnodräkten är bäst känd genom bokmåleriet från den senkarolingiska perioden, 900-talet."

"Vad bildframställningarna visar, tyder på en kontinuitet i dräktskicket från 500-talets slut och in i 900-talet. Både tunika och livrock utgör under denna tidsrymd två av kvinnodräktens huvudplagg."

"Helt av siden var den tunika, i vilken den frankiska kungagemålen Arnegunda var begravd (France-Lanord & Fleury 1962, s. 346 ff.). Dräkten i den rikt utrustade graven från senare hälften av 500-talet beskrivs på följande sätt: Närmast kroppen fanns en särk av linne. Däröver ett koltplagg av det slag, som här benämns tunika ("Kleid" i publikationen). Denna tunika var helt och hållet av blåviolett siden och täckte kroppen från axlarna till knäna. Över tunikan bar den döda ett långt livrocksliknandeplagg("Tunika"i publikationen) likaså av siden med ett foder av linne. På framsidan fanns en öppning uppifrån och ned, som hölls till över bröstet med två runda spännen. Denna sidenlivrock hade långa ärmar, vilka avsluta des nedtill av manschetten. De utgjordes av röda satinband broderade med guldtråd. Dessutom hade kvinnan huvudbonad, strumpor av linne och diverse dyrbara spännen, smycken och annat av mindre intresse i detta sammanhang. I Arnegundas dräkt finner vi alltså dels tunikan med slutet framstycke, dels, över den, livrocksplagget med mittöppning, båda av siden. Som framgår av det ovan sagda, är det i grunden samma plagg, som möjligen också förekommer i de nordiska gravarna under folkvandringstiden, och som enligt framställningen här skulle ha funnits i Birkas kvinnodräkt."
Inga Hägg: Kvinnodräkten i Birka

Skiss på vinterkappa med pälskrage
Bilden som PDF-fil

Skiss på sommarkappa
Bilden som PDF-fil

Litteratur:
Hägg, Inga: Kvinnodräkten i Birka (1974)