Hängselkjolen"Från en grav (Bj 563) kommer rester av två omlottkjolar av linne, den inre snarast vit och den yttre mörkblå. Den har varit kantad upptill med en röd prydnadssnodd. Det visar sig emellertid, att kjolen av linne inte är den enda förekommande i birkagravarna. I själva verket finns det många fler exempel på en kjol av ylle. Det bäst bevarade av dessa kommer från Bj 597, där hela 22 cm av framstycket finns kvar, alltså nästan hela det avsnitt, som täckt framsidan mellan och under spännbucklorna (597.-3). Materialet i denna kjol är som så ofta annars diamantkypert. Tre- och fyrskaftad väv i olika tekniker men också ripstyger användes som material för yllekjolen. Den vanligaste färgen tycks ha varit mörkblått. Yllekjolen var ofta kantad upptill med snodd och sidenband."Inga Hägg: Kvinnodräkten i Birka
"De ylletyger, som användes för kjolen i Birka, är nästan uteslutande importerade, troligen från Syrien. Öglorna, som satt fästa i framstycket, var korta och låg helt dolda under spännbucklorna på dräktens framsida. Framstycket har alltså nått högre upp än vad som hittills antagits och täckt bröstet nästan ända upp till armhålorna."
"Kjolens öglor och hängselstroppar är, såvitt man vet, en nyhet för vikingatiden. Att man vill undvika att sticka spännenålarna direkt genom tyget och i stället syr en ögla att trä nålen igenom vid kjolens linning, måste ha att göra med det dyrbara materialet i kjolen.
Textilöglan som en funktionell detalj i dräkten är inte ny i Norden, där den tycks ha förekommit tillsammans med knappar i mannens kolt eller livrock redan under folkvandringstiden. Det allmänna bruket av textila öglor för kjolen under vikingatiden bör hänga samman med de starka kontakterna österut under denna period. Idén med öglorna i detta sammanhang kan, på samma sätt som tyget i kjolen och även mycket annat i Birkas materiella kultur ha hämtats från Orienten, där den vanliga knäppanordningen var just en textil ögla lagd runt en knut eller en metallkula. Det finns inga bevarade rester av gördel eller liknande anordning, med vars hjälp kjolsvepen kunde hållas intill kroppen. Men för att den öppna kjolen av omlottyp över huvud taget skall ha kunnat arrangeras, måste det ha funnits en gördel, vilket också i regel antas. Det är emellertid ganska sannolikt, att åtminstone yllekjolen haft fram- och bakstycken hopsydda i sidan. Av fragmenten framgår, att ylletyget legat i ett enda skikt runt kroppen, inte dubbelt som det borde om kjolen varit av omlottypen. Denna slutna yllekjol anknyter troligen till traditioner i det äldre inhemska materialet, nämligen till de rundvävda järnålderskjolarna av Huldremose-typ. Det framgår även av andra textilfynd, att kjolen av ylle funnits i kvinnodräkten över stora delar av Norden under vikingatiden."
|
Tillbaka
Denna sida uppdaterades 19 januari 2005.