Att använda musik

i det museipedagogiska arbetet -

forntida klanger på Gunnes gård

Av Gun Bjurberg, Anna-Cari Lind, Margareta Nilsson

"Låt därför detta vara en gyllene regel: att förevisa allt för alla sinnen, så långt det är möjligt, det vill säga, saker som är synliga för synen, de som är hörbara för hörseln. Och kan något uppfattas av flera sinnen, förevisa så detta för flera sinnen."

ur Comenius Didactica magna, 1657

Rapport i fristående kursen Museipedagogik I, 5p

Handledare Annika Bergsland

Institutionen för samhälle, kultur och lärande

Lärarhögskolan i Stockholm VT2005

Innehållsförteckning

1. Inledning 3

2. Bakgrund 3

3. Mål 4

4. Projektets genomförande 5

Problemformulering/frågeställningar 5

Museer 5

Intervjuer 7

En kort musikhistorisk bakgrund 8

Dokumentation, rekonstruktioner 10

Dokumentation, "klappåklangkorg" 11

Resultat 12

Värderingar och slutsatser 13

Källförteckning 15

Bilagor

I. Artikel av Gun Bjurberg i Viking Heritage Magazine 4/2004

II. Dokumentation. Pedagogisk rekonstruktion av lergök

III. Dokumentation. Pedagogisk rekonstruktion av brummare

IV a. Dokumentation. Rekonstruktion av tagelharpa

IV b. Kvalitetssäkring: tagelharpa

V. Dokumentation: "Klappåklangkorg"

VI. Dokumentation: Visor som sjungs på Gunnes gård

1. Inledning

"Musik är en av de mest flyktiga aktiviteter vi kan ägna oss åt. Det upphör att existera ögonblicket efter att det har skapats och försvinner utan spår" [1]

Vi som skrivit denna rapport arbetar som forngårdspedagoger på den rekonstruerade vikingagården Gunnes gård i Upplands Väsby, och vi ställde oss frågan; hur kan man använda sig av musik/ljud pedagogiskt och för att fördjupa museibesökarnas upplevelse?

Vilken slags ljudmiljö omgav människorna för tusen år sedan och hur kan vi idag göra oss en föreställning om det? I Birkas gravar fann arkeologerna spår av musik; en benflöjt, ett stall till ett stränginstrument, och i den ryska staden Novgorods jord vilar kvarlevor av instrument som användes i vardag och fest - men hur lät det? Musik är en av de mest flyktiga aktiviteter vi kan ägna oss åt, skriver den danske kompositören Erik Axel Wessberg och det är rapportens röda tråd. Hur sjunger man sånger som inte finns?

2. Bakgrund

Vår bakgrund

När Gunnes gård startade 1988/89 sökte man efter ett arbetssätt, en metod att arbeta med. Vikingagården Stavgard på Gotland och Lejre Försökscenter i Danmark, blev inspirationskällorna. "Ett besök på Lejre är en sinnesupplevelse där både ögon, öron, näsa, mun, hud, händer och fötter behövs." [2]

I skolbarnsverksamheten på Gunnes gård arbetar vi med en tidsresa, där barnen får ikläda sig rollen som besökare hos en vikingatida bondgård, och under dagen utföra olika sysslor som måste skötas på en bondgård. Målsättningen med vårt arbete är att barn (och även vuxna) lättare kan förstå sin samtid om man har ett perspektiv på historien.

Rapportens inspirationskälla

Musik och musicerande är något som kan nå alla besökare, oavsett ålder, kön eller språk/ursprung/etnicitet. I det pedagogiska arbetet med skolbarnen har vi länge använt kohorn och trumma i stämningsskapande syfte. Hornet fyller dessutom en viktig funktion som signal till samling. Vi har också enkla instrument såsom mungiga, lergök och vinare, som används spontant under dagen, samt några visor med ålderdomlig prägel.

Gunnes gård har under sommarmånaderna ett tema varje vecka för hantverk och gårdssysslor. I juni 2004 prövade vi att arbeta med ett musiktema, med inriktning att tillverka instrument. Gårdens pedagoger byggde tagelharpor under handledning av musikläraren och instrumentbyggaren Ola Söderström från Musikskolan i Upplands Väsby. Besökarna kunde pröva att göra benflöjter m.m.

Den främsta inspirationskällan för vårt projektarbete är ett besök hösten 2004 på Musical Antiquities Center i Novgorod, Ryssland. Där finns en mängd fynd från arkeologiska utgrävningar i staden och fantastiska rekonstruktioner gjorda av musikforskaren Vladimir Povetkin. Eftersom vi i Sverige bara kan peka på ett fåtal

Tusenåriga instrument från Novgorod. Foto: Gunnes gård

fynd från yngre järnålder, ser vi Novgorodinstrumenten som ett belägg för det vi anat, att det fanns en stor bredd av instrument under denna tid. Deras ursprung får man fortsätta att diskutera - handelsvägarna mellan Mälardalens landskap och det blivande Ryssland gick åt båda hållen.

Handelsvägar under vikingatiden. Bearbetad karta från "Follow the Vikings."

3. Mål

Genom kursen vill vi:

· utveckla hur vi använder vår kunskap rent generellt om tidsperioden och utnyttja resultatet praktiskt i vårt arbete som forngårdspedagoger.

· bygga vidare på de erfarenheter vi redan har av att "ljudsätta" den forntida miljö som vi verkar i.

4. Projektets uppläggning och genomförande

Vår problemformulering/frågeställning är:

· Ingår ljud/musik som en naturlig del i utställningar på kulturhistoriska museer?

· Musikhistorisk bakgrund för aktuell historisk period, yngre järnålder/vikingatid: Vilka instrument fanns? Vad sjöng man? Hur lät det? Hur ska man presentera forntida ljud och musik när man inte har några källor till hur det lät?

· Kan man utveckla det museipedagogiska arbetet med användandet av ljud, musik och sång - vid visningar, skolbarnsverksamhet etc.?

·
Hur fungerar det att rekonstruera/tillverka och använda tidstypiska instrument som en del i det museipedagogiska arbetet?

Idun blåser i kohornet till samling. Den äldsta musiken anses vara "fäbodmusiken", med instrument som horn och lurar, och rösten som används för lockrop: kulning/kaukning. "Skalan som man får fram på vallhorn är t.ex a-h-c-d-e. Beroende på hornets längd och form skiftar tonarten på skalan, men tonernas inbördes förhållande är lika." [3] Foto: Margareta Nilsson

Disposition.

Nedan presenteras de olika delarna i vårt projekt:

- museer som vi valt att arbeta med

- intervjuer med museipedagoger

- en kort musikhistorisk bakgrund för yngre järnålder/vikingatid

- dokumentation: pedagogisk rekonstruktion av forntida instrument

- dokumentation: Gunnes gårds "klappåklangkorg"

Museer.

De institutioner som ingår i vårt projekt är valda med utgångspunkterna musikarkeologi, musikhistoria och museipedagogik.

· Statens Historiska Museum

Narvavägen 13-17, Stockholm, tel. 08-519 556 00, e-post: info@historiska.se

Museet ansvarar i sina samlingar för svensk kulturhistoria och konst från stenåldern till 1500-talets mitt. Museet har både permanenta och tillfälliga utställningar, samt pedagogisk verksamhet i anslutning till dessa och på internet. I museets pedagogiska verkstad "Fornverkstan" finns möjlighet för besökande barn att tillverka "gröna" instrument som hasselnötsflöjt och sälgpipa.

"Kulturarvet är en gemensam tillgång och skall därför vara en angelägenhet för alla" proklamerar museet på sin hemsida.

· Musikmuseet

Sibyllegatan 2, Stockholm. tel: 08-519 554 90, e-post: museum@musikmuseet.se

Museet grundades 1899 och omfattar nu en samling på cirka 6000 instrument, samt konst och andra föremål som har anknytning till musik. Museet har egen utgivning av böcker/häften och CD-skivor. Utställningarna vänder sig till både barn och vuxna. Ett av de teman som museet arbetar utifrån är musik och instrument i ett samhälleligt perspektiv. Programverksamheten hakar på de aktuella utställningarna med konserter, debatter, föredrag med mera. Den pedagogiska verksamheten erbjuder visningar och skolvisningar för olika stadier och för personer med lättare utvecklingsstörning, instrumentbygge för barn och öppen musiklek.

"Kråkedansen dansar vi" - Gunnes gård i april 2005. Foto: Margareta Nilsson

· Gunnes gård

Ryttargatan 270, Upplands Väsby, tel.08-590 849 28,

e-post: gunnes.gard@upplandsvasby.se

Gunnes gård är en rekonstruktion av en vikingatida bondgård daterad till början av 1000-talet e.Kr. Gården fungerar som ett friluftsmuseum med tillhörande djurhagar. Djuren är inte bara ett trevligt inslag, deras betande håller gravfält och marker öppna. Att synliggöra, vårda och bevara fornlämningarna är sedan starten 1988 en viktig del av verksamheten. Gunnes gård drivs och finansieras av Upplands Väsby kommun.

Tyngdpunkten ligger i skolverksamhet under vår och höst. "Praktiskt järnåldersliv" innebär att barnen får byta identitet för en dag. Med vikingatida namn och kläder arbetar de med olika sysslor och hantverk som matlagning, smide, och textil, trä- ben- och hornhantverk.

Visningarna ger en bild av vardagslivet, forngårdspedagogen tar med gruppen på besök i husen och en vandring bland fornlämningar i den närmaste omgivningen. Med barngrupper pratar man om vardagsliv för tusen år sedan; familjen, kläderna, maten, djuren, odling, jakt, fiske, tro, gravskick och vad man fann vid utgrävningen av två gravar sommaren 1996. Barnens frågor och funderingar är viktiga och brukar forma dessa visningar.

Under juni-augusti är Gunnes gård öppen som friluftsmuseum med olika aktiviteter och sysslor som besökarna kan ta del i.

Intervjuer

De museipedagoger som vi har samtalat med har lång erfarenhet, och diskussionerna med dem var mycket givande för vårt projekt. Vi träffade Petter Ljunggren, producent på Statens Historiska Museum sedan hösten 2004, som tidigare har arbetat bl.a. på Musikmuseet och Arbetets Museum, och Eva Olandersson, museipedagog och intendent för folkliga instrument på Musikmuseet samt medlem i gruppen Galdralag, som improviserar på instrument och ljudredskap utifrån vikingatida fynd.

Eva Olandersson i samspråk med Gun Bjurberg. Foto: Anna-Cari Lind

Vi började med att diskutera varför det sällan finns ljud på museer. Problemet med att ljudsätta utställningar är att ljud "spiller över", akustikförhållandena i rummen kan vara knepiga. Men ljud- och ljussatta utställningar är någonting som kommer mer och mer. Ljudslingor som startar när besökaren passerar censorer används av många museer. På Musikmuseet kan man höra hur instrument låter, både genom att pröva dem själv och genom att lyssna på inspelade stycken via hörlurar.

Sedan pratade vi om arkeologiska fynd av musikinstrument. Det finns en viss exklusivitet hos många fynd, som harpor och lyror. Men hur ska man presentera forntida musik när man inte vet hur det lät, vilka sånger som sjöngs och när och hur? Både Petter och Eva underströk att vad man gör med det - där kan man vara ganska fri. Ett sätt är att säga: så här tror vi att det kunde vara! Och peka på en utgångspunkt som musik från Färöarna och Island, eller de finska runosångerna med fem toner.

Fårbensflöjt. Foto: Margareta Nilsson

En kort musikhistorisk bakgrund för yngre järnålder/vikingatid

Den skandinaviska musikarkeologins främsta källor är:

- Arkeologiska fynd av ljudredskap, dvs. föremål som tros ha använts till ljudproduktion.

- Avbildningar av ljudredskap och musiksituationer, t.ex. dans (ikonografiskt material).

- Uppgifter från nordisk diktning/litteratur samt arabiska och romerska texter.

Fynden

Åren 1975-77 inventerades Sveriges museisamlingar i syfte att dokumentera arkeologiska musikinstrument och ljudredskap. En indelning gjordes från akustiska principer:

I. Självklingande instrument som rassel, skrapare, slaginstrument, klockor

II. Luft- eller blåsinstrument som vinare och snurror, flöjtinstrument, djurhorn,

trälurar, bronslurar, ropare, rörbladsinstrument

III: Stränginstrument som lyror

IV. Trummor

T.v. vikingatida norskt rassel - har det suttit på en hästs seltyg eller en vagn?

T.h. vikingatida bjällra från Birka.

T.v. den 8000 år gamla brummaren från Kongemose, Danmark.

Samtliga teckningar ur "Klang i flinta och brons".

T.h. tagelharpa. Modellen kommer från Ormsö, Lettland. 1800-tal? Foto: Margareta Nilsson

Avbildningar

Det ikonografiska materialet är magert före medeltiden, endast två bilder (som båda visar instrument) kan beläggas. Bilder som visar dans förekommer i medeltida europeiska handskrifter och skandinaviska kyrkomålningar.

Medeltida handskriftsilluminering. Bild från internet ur Margaretas samling.

"Ordet ballad kommer från italienskans balare – dansa. Oftast betyder det dans till sång – sångdans. Balladdansandet har sina rötter i tidig medeltid, och har in på 1900-talet framför allt funnits kvar på Färöarna. Sannolikt dansade man även i Sverige ballad under medeltiden. Balladliknande danser (och långdanser) finns på många håll i Europa, t ex i Balkanländerna. Men där rör sig ringen åt andra hållet – moturs (man dansar med höger sida först).

Musiken till balladdans är alltså sjungen – långa sånger med många verser, ibland över hundra. Mellan varje vers finns oftast ett omkväde, en refräng, där alla sjunger. Själva versen sjungs av olika försångare. Taktarten kan vara 2/4, 4/4 eller 6/8. Det är alltså texten och sångrytmen som bär denna dans. Själva dansen är på många sätt monoton, nästan meditativ. Ballad dansas i långa linjer, där deltagarna står sida vid sida. Linjen kan under dansens gång slingra fram i cirklar och sladdar. " [4]

Diktning/litteratur

"Ramsor, ordspråk och besvärjelser från förkristen tid levde antagligen vidare medeltiden igenom och ännu längre" skriver musikarkeologen Cajsa S. Lund. [5] Men den tid som gått sedan forntidens slut fram till de första uppteckningarna av folklig musik, är alltför lång för att man ska kunna se en levande tradition. Därför är det de litterära texterna som vi är hänvisade till för att finna spår av musiken. Den poetiska Eddan är en samling nordiska - framförallt norska och isländska - nedtecknade verser (de mest kända är Havamal och Voluspa) med gudomliga och mytologiska motiv. De är tillkomna mellan år 800-1000, troligen i västra Norge och på Island. Dikterna har under lång tid återberättats muntligt. Motiven är gudadikter, och sagor om hjältar som Sigurd Fafnesbane. I det anglosaxiska Beowulfkvädet från 700-talet talas också om sång och musik. Det är den äldsta nedtecknade germanska hjältedikten, bevarad i en handskrift från 1000-talet.

"Där var sång och glam
den gamle skyldkung
som mångt hade sport,
han mälte om fornrön.
Stundom grep han
den ljuvliga harpan
stor fägnedonet.
Stundom kvad han
sorgligt sanna sånger,
sällsamma sägner
kunde den högsinte
kungen förtälja"

Ur Beowulfkvädet [6]

T.v. lergök år 2005. Foto: Margareta Nilsson

T.h. lergök? från 400-talets Norge, ur "Klang i flinta och brons".

Dokumentation - Pedagogisk rekonstruktion av forntida instrument

"Genom tiderna tycks barn ha tillverkat ljud och enkla ljudinstrument av de skiftande växtmaterial som naturen erbjuder. Kunskapen om sådana ljudvärldar brukar traderas vidare via äldsta generationen till barnbarnen. I vårt moderna samhälle håller den här formen av kunskapsförmedling på att försvinna och därmed hotas även kunskapen själv att gå förlorad" anser Cajsa S. Lund. [7] De folkliga hemmagjorda ljudverktyg som barn och vuxna tillverkade av maskrosstjälkar, videkvistar, nötskal och grässtrån med mera, har hon gett namnet "den gröna musiken". Enkla instrument som inte går att göra alltför snabbt är lergökar och brummare. Hantverk måste få ta tid.

Göra lergökar med skolbarn, 9-10 år gamla.

Barngruppen samlas (se bilaga I ) och pedagogen visar hur man gör en lergök; en lerklutt rullas till en boll som tummas upp till en smal skål och försluts, dekoreras och förses med anblåsningshål och på ovansidan en öppning med skarp kant, samt fingerhål. Efter en kort repetition börjar barnen göra sina egna lergökar. Pedagogens främsta uppgift är sen att assistera barnen, och hjälpa till vid hålgörandet. En nygjord lergök är känslig för alltför mycket utandningsluft, men det hindrar inte barnen från att provspela av hjärtans lust. Lergökarna tas med tillbaka till skolan för att brännas där.

Bilaga II. Dokumentation: Pedagogisk rekonstruktion av lergök

Göra brummare med skolbarn, 9-10 år gamla.

Barngruppen samlas (som ovan) och en brummare demonstreras. Pedagogen visar hur det går till att göra den: en bit lövträ klyvs i mindre stycken; så här skär man i träbiten med kniven, gör avsmalnande kanter, borrar hål och trär i en vaxad lintråd och provsnurrar. Sedan börjar barnen göra sina egna brummare. Flera justeringar av tjockleken på brummaren kan behövas innan man är nöjd med ljudet. Brummaren dekoreras med mönster målade med äggoljetemperafärg. Pedagogens främsta uppgift blir att assistera barnen, hjälpa till vid behov och uppmuntra de som behöver det, för det kan vara tröttsamt att tälja. Ibland är detta första gången som barnen slöjdar med kniv!

Bilaga III. Dokumentation: Pedagogisk rekonstruktion av brummare

Tillverka en tagelharpa - ett musikprojekt av Gunnes gårds pedagoger

Musikläraren och instrumentbyggaren Ola Söderström från Musikskolan i Upplands Väsby var positiv till idén att under en vecka handleda personalen på Gunnes i ett musiktema. Det utmynnade i ett projekt att bygga tagelharpor. Ola tog fram ritningar och förberedde ämnena. Med handverktyg urholkades klanglådorna, i locken sågades ljudhål, locken limmades sedan fast med harlim. Stämskruvarna svarvades av en slöjdare som intresserat sig för projektet. I dagsläget saknas strängar och stråkar. Det går åt en hel del hästtagel för att tillverka dessa.

Bilaga IV a. Dokumentation: Rekonstruktion av tagelharpa

Bilaga IV b. Kvalitetssäkringsblankett tagelharpa, Destination Viking - Baltic Stories

Dokumentation - Gunnes gårds "klappåklangkorg"

Korgen innehåller lergökar, några mungigor, bjällror fastsydda på ylleband, några panflöjter av York-modell, [8] ett antal ostronskal (används som kastanjetter) och en liten näverlur. Innehållet kan komma att variera allteftersom vi gör/skaffar nya instrument.

Korgen kan användas både planerat och improviserat vid skolverksamhet eller visningar. Vissa av instrumenten, som mungiga och panflöjt, kräver ofta en instruktion. De visor som vi lär ut och sjunger är av medeltida eller okänt ursprung och är lätta att stampa takten till och dansa långdans till. Entusiasmen blir stor bland skolbarnen när instrumenten kommer fram. Hittills har alla varit intresserade och vill vara med i ”forntidsorkestern.”

Bilaga V. Dokumentation: "Klappåklangkorg"

Bilaga VI. Dokumentation: Visor som sjungs på Gunnes gård

Anna-Cari med Gunnes klappåklangkorg - april 2005. Foto: Margareta Nilsson

5. Resultat

Vårt förhållningssätt till den arkeologiska och pedagogiska forskningen.

Den musikarkeologiska forskning som vi stöder vårt arbete på är knapphändig. Utifrån de fynd vi sett och de rapporter vi har läst, har vi dragit många egna slutsatser. Eftersom det inte finns någon exakt sanning, skapar vi den tillsammans med barn och besökare på Gunnes gård.

De forskare som vi stöder våra pedagogiska idéer på, är bland annat Lev Vygotskij och hans tankar om att barn konstruerar sin kunskap, John Dewey, som skapade begreppet ”Learning by doing” [9] och Howard Gardner och hans teorier om de multipla intelligenserna. I läroplanerna för förskola och skola talas om det upplevelsebaserade lärandet. För att kunna tillgodose detta, krävs att man i undervisningen går ut från skolan till olika upplevelser utanför den.

Ljud/musik som en naturlig del i utställningar på kulturhistoriska museer?

En utställning om t.ex. hur människor levde förr i tiden saknar en väsentlig dimension om där inte finns ljud; miljöljud, röster och kanske musik. Utvecklingen går med den nya tekniken (tex. censorer, små högtalare) mot ökad ljudsättning. "Omväxling befrämjar koncentration och inlärning för både stora och små" skriver Monika Cassel. [10]

Kan man utveckla det museipedagogiska arbetet med användandet av ljud, musik och sång - vid visningar, skolbarnsverksamhet etc.?

Nordiska museets lekstuga är uppbyggd efter den tidsresemetod som utarbetats av museipedagogerna på Jamtli, Jämtlands läns museum. Deras program har utökats med teman som sång- och danslekar med ursprung i det gamla bondesamhället. [11] I skolbarnsverksamheten på Gunnes gård ger en stunds musicerande ännu en bild av "livet för tusen år sedan", förutom hantverk och sysslor som brödbak och vedbärning. I visningar för skolbarn finns det också utrymme för sång och dans, kanske som avslutning. "Både av inlärningstekniska skäl och för själva lustupplevelsens skull är det lämpligt om en visning är både informativ och roande" skriver Monika Cassel. [12] I visningar för blandade eller vuxna grupper kan man inte förvänta sig att besökarna raskt sjunger med, där kanske det mer blir frågan om att prata lite om och demonstrera något instrument. Det återstår att pröva!

Låter brummaren? Foto: Margareta Nilsson

Är det meningsfullt att rekonstruera/tillverka och använda tidstypiska instrument som en del i det museipedagogiska arbetet?

I Fornverkstan, på Musikmuseet och Gunnes gård finns möjlighet för besökande barn att tillverka enkla instrument av äldre modell. Första gången som man t.ex. gör ljud med en brummare är det en speciell upplevelse. Man snurrar en träbit i luften och den sjunger, brummar. Har man dessutom tillverkat den själv så tillför det lite extra förundran och glädje. Och om den inte vill ge något ljud ifrån sig, så kanske det inte känns som ett misslyckande, för den är ändå vackert dekorerad. Oavsett om man lyckas eller misslyckas så lär man sig något. "Men en stor fördel med den reflekterande aktiviteten är, att ett misslyckande inte bara är ett misslyckande. Det är instruktivt, upplysande" skrev pedagogen John Dewey. [13]

En visning är i kortaste laget för att hinna göra något mer avancerat ljudredskap än en maskrosstjälkstrumpet. Men vid besök på Gunnes gård under sommaren går det utmärkt att göra t.ex. brummare och hasselnötsflöjter. (Eftersom lergökar först måste torka och sedan brännas lämpar de sig bättre för skolgrupper.)

Lergökar på Gunnes gård i april 2005. Foto: Margareta Nilsson

Ska man skapa "ny vikingamusik"?

Både Petter Ljungren och Eva Olandersson menar att det inte är något problem att skapa nytt. En flöjt av fårben låter likadant idag som för tusen år sedan. Många av de svenska och tyska grupper som idag spelar medeltida "populärmusik" bygger vidare med nyskrivet material. Klangbilden från medeltida instrument som vevlira, säckpipa och skalmeja ger en ålderdomlig dimension och texternas uppbyggnad knyter an till den medeltida traditionen. Men man bör vara tydlig med ursprunget.

Värderingar och slutsatser

Har de inledande målen nåtts?

Titeln på vår rapport: "Att använda musik i det museipedagogiska arbetet" är också vårt mål. Genom projektarbetet har vi fokuserat på hur man kan arbeta med ljudredskap, instrument, sång och rörelse/dans. Det har varit utvecklande både för oss själva som forngårdspedagoger och för verksamheten på Gunnes gård.

Har problemen varit rätt formulerade och metoderna ändamålsenliga?

Vi ställde frågor som vi ansåg var rimligt svåra att besvara, och tror att de var rätt formulerade i relation till att vi valde ett ämne som intresserade och engagerade oss.

Alltså - inte för självklara och inte heller för djuplodande. Med begränsade resurser och tid måste ribban vara på lagom höjd!

Metoder… Läsa, fråga, ifrågasätta, diskutera, dokumentera. Att diskutera är bra. Att dokumentera är ännu bättre! Hur gör vi? Varför gör vi det? Vardagens tysta kunskap måste ibland förmedlas, föras vidare. Det innebär att man måste tänka efter - och sätta ord på det som går på rutin i arbetet.

Har vi fått förväntade svar eller nya överraskande resultat?

I samtalen med museipedagogerna på Historiska och Musikmuseet kände vi att vi fick respons, att det sätt vi arbetar på "håller". Det kanske inte är överraskande, men inte heller självklart förväntat.

Spela mungiga är både svårt och lätt. Foto: Margareta Nilsson

Vad har studierna i museipedagogik gett oss?

Alla i gruppen har pedagogisk utbildning (förskollärare, fritidsledare, barnskötare/cirkelledare) men inte någon fräsch studievana. Att läsa Cassel och Borgström gav både en kick och mersmak. Men kursbeskrivningen motsvaras inte av det faktiska innehållet. Upplägget med föreläsningar hade kunnat få ta större plats än det gjorde. Med heltidsarbeten och familj ställs stora krav på att allt flyter, om man ska hinna läsa den obligatoriska kurslitteraturen och göra ett projektarbete. Då våren är den brådaste tiden på vår gemensamma arbetsplats, var det en chanstagning att det skulle gå att kombinera med studier på fritiden.

Här kommer ett tacktal till alla som gjorde detta möjligt:

Ola Söderström för ett givande samarbete med tagelharporna, Petter Ljunggren och Eva Olandersson för att de tog sig tid att samtala med oss, Annika Bergsland och Anne Lidén på Lärarhögskolan för all inspiration, och sist men inte minst våra familjer och kollegor som stod ut med oss och stöttade oss under dessa veckor!

Noter, källhänvisningar, litteraturlista, internetadresser

Noter

[1] Wessberg s.6

[2] www.lejre-center.dk (april 2005)

[3] Ljunggren s.13

[4] Nilsson (2005)

[5] Lund, Cajsa S., (1994) Bakgrund till medeltidens musik i Musiken i Sverige.

[6] Lund (1994) s.

[7] www.musikarkeolog.se (april 2005)

[8] www.yorkarchaeology.co.uk/artefacts/panpipes.htm (april 2005)

[9] Borgström s.13-17

[10] Cassel s.

[11] Borgström s.76

[12] Cassel s.

[13] Brusling s.

Muntliga källor

Petter Ljungren, Statens Historiska Museum, Stockholm

Lena Melin, Gunnes gård, Upplands Väsby

Eva Olandersson, Musikmuseet, Stockholm

Sylvia Rodin, Gunnes gård, Upplands Väsby

Litteratur

Borgström, Britt-Marie, (2003) Tidsresan. Lek och fantasi som pedagogisk metod. Stockholm

Brusling, Christer & Strömqvist, Göran, (1996) Reflektion och praktik i läraryrket. Lund

Cassel, Monika, (2001) Museipedagogik. Konsten att visa en utställning. Lund

Gardner, Howard, (1998) De sju intelligenserna. Jönköping

Ljunggren, Petter, Bohman, Stefan & Karlsson, Henrik, (2002) Arbetets musik - visor - buller - skval. Stockholm

Lund, Cajsa S., (1974) Musik i forntiden i Klang i flinta och brons. Stockholm

Lund, Cajsa S., (1976) Information och vägledning gällande inventering av förhistoriska musikinstrument/ljudredskap. Stockholm

Lund, Cajsa S., (1994) Forntiden i Musiken i Sverige. red. L. Jonsson, A-M Nilsson, G. Andersson. Stockholm

Lund, Cajsa S., (1997) Strövtåg i den fornnordiska terrängen i Musik i Norden. Föreningen Nordens årsbok 1998

Reimers, Christian, (1976) Preliminär sammanställning av arkeologiskt framtagna musikinstrument och ljudredskap, dokumenterade för Riksinventeringen 1975-1976. Stockholm

Wessberg, Erik Axel, (1999) I dreamt me a dream i Viking Heritage Newsletter 1/1999. Visby

Viking Heritage, (1996) Follow the Vikings. Highlights of the Viking World. Uppsala

Internetkällor

Gustafsson-Dock, Katarina, Drømde mik en drøm - En bakgrund till musiklivet på Foteviken under vikingatid och medeltid www.foteviken.se (2005-03-17)
Ling, Jan, (red.) Folkmusikboken www.visarkiv.se/folkmusikboken/ (2005-03-17)

Nilsson, Mats, Dans - från långdans till bugg www.visarkiv.se/dansboken/ (2005-03-17)

Ljudkällor

CD med texthäfte/bok

Allmo, Per-Ulf, Bergelt, Styrbjörn, (1995) Svarta jordens sång. Tullinge/Uppsala

Ljunggren, Petter, Bohman, Stefan & Karlsson, Henrik, (2002) Arbetets musik - visor - buller - skval. Stockholm

Lund, Cajsa S., Bergelt, Styrbjörn, m.fl. (1991) Fornnordiska klanger. Stockholm

LP

Ramsby, Walter; (1973) Låtar på klarinett, spillåpipa, kohorn och lur spelade i ursprunglig miljö. Lidingö.

Internetadresser

http://runeberg.org/eddan/ Den poetiska Eddan (Edda Sæmundar)

http://stockholm.music.museum Musikmuseet

www.foteviken.se Vikingareservatet Foteviken, Vellinge

www.historiska.se Statens Historiska Museum

www.humanities.mcmaster.ca/~beowulf "Beowulf in Hypertext"

www.lejre-center.dk Lejre Forsøgscenter, Danmark

www.musikarkeolog.se Cajsa S. Lunds hemsida

www.stavgardgotland.com/ Föreningen Stavgard, Gotland

www.upplandsvasby.se/KFF/kultur/Gunnes/kfgunnestart.htm Gunnes gård, Upplands Väsby

Bilaga II. Dokumentation. Pedagogisk rekonstruktion: lergök

Ill: Margareta Nilsson

Bilaga III. Dokumentation. Pedagogisk rekonstruktion: brummare.

En bit lövträ klyvs i mindre stycken. Man skär avsmalnande kanter. Borrar hål.

En vaxad lintråd träs i hålet och sen provsnurrar man. Flera justeringar av tjocklek och kanter kan behövas innan man är nöjd med ljudet.

Brummaren dekoreras med mönster målade med äggoljetemperafärg.

Foto: Margareta Nilsson

Bilaga IV a. Dokumentation. Rekonstruktion: tagelharpa

Denna tagelharpa har Gunnes gård fått låna. Information och ritning finns på Construcción de Instrumentos tradicionales: http://www.es-aqui.com/payno/inst/strakharpa.htm

www.es-aqui.com/payno/pdf/C10.pdf

och mer information och foton på http://www.spelman.nu

Med handverktyg urholkades klanglådorna, i locken sågades ljudhål, locken limmades sedan fast med harlim. Stämskruvarna svarvades av en slöjdare som intresserade sig för projektet.

Foto: Margareta Nilsson

Bilaga IV b. Kvalitetssäkring: tagelharpa

Destination Viking – Baltic Stories

Quality assesment manual - Workpackage 1 & 3

This document is important for the evaluation of the reconstruction/replica/reenactment. Your work will be added to a database where others can find inspiration and perhaps learn something new. The document are to be used on large and small things, from a house to a nail. And please, write only what you know.

Answer these questions in short sentenses. Don´t use abbreviations. Please list litterature whit title, autor, outlet date and publisher. Use this form for 1 (one) item only. If you have several items please fill out a separate form for each. Each field will expand when you are writing in it.

Start register this form by giving us your name and/or organisation and adress.

Registration date: Ex 2002-11-18

2005-05-09

Construction date/period: Ex 2002-09 to 2002-11

2004-06-07

Name:

Organisation: name and type

Gunnes gård

Adr:

Ryttargatan 270, 194 71 Sweden

Tel. nr:

08-590 849 29

e-mail:

Gunnes.gard@upplandsvasby.se

Type of object /item: Ex ”house”, ”knife”, ”trousers”, ”brooch” etc.;

Tagelharpa

Descrition of original:

1. Academic research:

1.1: Archeological evidence; Where was the original found (ex Denmark, Sealand, Tissø/Fugledegård, dwelling-house, fase 3)? Where is it published (auther, title - periodica, year, publisher, isbn/issn)? How did you become aware of the object? Approximate dating?

Rekonstruerad efter fynd från Novgorod ( 1000 e Kr)

Other evidence; Old buildings, ethnological evidence, experimental archaeology, written sourses, pictures or work of art, or - did you invent the object yourself?

Rekonstruktion byggd efter nya ritningar av en svensk-norsk tagelharpa

Colaboration with Research Institute; Name and adr. to institutions, involved in the proces of creating this object?

Musikskolan i Upplands Väsby

Colaboration with other sites/organisations; Name and adr. to persons or groups involved in the proces of creating this object?

Instrumentbyggare Ola Söderström från musikskolan i Upplands Väsby

2.1: Academic type or term

2.2: Deviation from archaeological evidence and Regional identity;

2.3: Relation to other findings;

2.4: Relation to other regions;

Description of copy:

3. Accuracy

Relation/match to archeological evidence;

Kopia av en svensk-norsk tagelharpa

Materials;

Instrumentlådan är gjord i gran, locket i al, stränghållaren i ek, stämskruvar och stall i lönnträ.

Tools used; List tools used in creating the object, and separate replica tools and modern tools.

Verktygen som använts är stämjärn, lövsåg, skjölp, kniv, svarv till stämskruvarna. Det är alla verktyg som fanns under yngre järnålder

Quality of craftsmanship;

Ola Söderström är utbildad instrumentbyggare

Constuction method; Short desription of the work proces.

Vi urholkade klanglådorna med handverktyg, sågade ut ljudhål i locken som sedan limmades fast med harlim mot klanglådan. Stämmskruvarna svarvades på en svegsvarv.

Det största problemet är att få tag på tillräckligt långt hästtagel till strängar och stråke.

4. Use

How; List of uses and where you use the object.

Musikinstrument

History of uses; Have the use changed?

nej

Original main use; From archeological evidence.

musikinstrument

Changes due to use:

Om vi inte lyckas med att få tag på hästtagel kan det bli aktuellt med syntetmaterial till strängarna

Finace, durability and repairs?

Upplands Väsby kommun

Documentation and publishing;

Vi har dokumenterat arbetet med stråkharpan med bilder och ritningar

Archaeological evidence

I Novgorod, Ryssland har arkeologerna funnit ett flertal tagelharpsfragment som senare rekonstruerats på musikcentret i Novgorod av musikforskaren Vladimir Povetkin

Bilaga V. Dokumentation: Gunnes gårds "klappåklangkorg"

Korgen innehåller mungigor, bjällror, lergökar, ostronskal, näverlur, panflöjter av York-modell.

Mungigans ursprung är dunkelt. Dess engelska namn Jew's harp är en förvanskning av jaw's harp, käkharpa. Vikingatida fynd finns från Vestfold i Norge och Öland. Våra mungigor köpte vi i Riddarhyttan.

Bjällror av brons är funna på Birka, och bjällror av järn i Köping, Lundby och Säffle. Våra enkla mässingsbjällror är fastsydda på ett brickvävt band.

Gunnes lergökar är tillverkade av Sylvia Rodin. Ett fynd från Rogaland i Norge tolkas som en möjlig lergök. "Fågelformad figur av lera. Ihålig kropp med platt näbb och halvkretsformig öppning i pannan". (ur Klang i flinta och brons.)

Ostronskal. Ljudinstrument. Våra skal kommer från Thoresta Herrgård i Bro.

Näverlur. Loppmarknadsfynd.

Panflöjt av York-modell. Tillverkad av Börs Anders Öhman. www.borsljudet.com/

Foto: Margareta Nilsson

Bilaga VI. Dokumentation: Visor som sjungs på Gunnes gård

Kråkedansen
Kråkedansen dansa vi, å jorden är fast under
Ingen fågel flyger högre än kråkan när hon sjunger

Räven å råttan å grisen
Det var räven å råttan å grisen
Som skulle gå över isen
Men så kom där fram

en gammal man

med stav i hand
Å jaga dom i land

Okänt ursprung. Texterna finns på www.folkmusik.nu/folkmusikcafetext.html

Jag såg en ulv, en räv, en hare
jag såg dom dansa alla tre
Jag såg en ulv, en räv, en hare
jag såg dom dansa alla tre
Och jag dansade också med
Dansa med ulven, räven och haren
Och jag dansade också med
dansade med dom alla tre

Fransk barnvisa (medeltida ursprung). Svensk text: okänd.